På resande fot

Sista kvällen i Portugal. Tillbaka på samma hotell i Lissabon som vi bodde på under två nätter när vi kom till landet för 15 dagar sedan. Men känns som mer än så… Den här gången såg de dock inte lika förbryllade ut i receptionen när vi skulle checka in, som senast. Planen var ju att vi bara skulle sova en enda natt här och åka upp till Porto under dagen, men den planen fick ju revideras och vi fick checka in på hotellet igen på kvällen. Hotell Tivoli är ju inte lika fint som Sheraton i Porto. Så klart. Men med tiden har nog min uppfattning om Sheraton ändrats. Servicen där var jättebra och entrén och första intrycket var mycket gott. Men när solen sken in på rummet (vilket dock inte hände ofta) såg man att interiören var medtagen. Snyggt och välstädat, men repor, märken och avskavd färg på många ställen. Men sammantaget trivdes vi mycket bra på Sheraton.

Lobbyn på Sheraton. Vi bodde på plan 10. Några sekunder upp med den mjukkörande rakethissen.

Resan ner från Porto idag gick bra. Vid nio fick Dennis bilen framkörd av mannen i lång rock och rysk (?) officersmössa, för en sista gång. Det tog en stund innan trafiken lossnade i Porto, men väl ute på motorvägen rullade det på bra. Nu har ju jag själv inte kört bilen en meter, men visst märker man att tempot i trafiken är måttligt och graden av hets låg. Tvärtom mot Italien. Det syns även på bilarna, som inte har i närheten av lika många bucklor och repor som bilar i Italien, eller Spanien. Portugiserna verkar för övrigt vara mycket trevliga. Det är bra. Vad som är jättebra är att alla pratar engelska. Att utländska teveprogram och filmer textas och inte dubbas, har kanske något med saken att göra.

Kattbostad, som en vänlig själ uppfört på en liten gata i Porto.

Synd att vädret inte gjorde det bästa för att marknadsföra Portugal för mig. Det var fint när vi kom hit, och det verkar bli fint den dag vi lämnar, men dagarna däremellan var för det mesta grå och väldigt ofta regniga. Min plan var att gå på visning hos någon Portvinstillverkare sista helgen, men vädret bjöd inte in till något som krävde att man vistades utomhus under ens några få minuter. Det hade förmodligen ändå inte blivit någonting av det, eftersom det förmodade influensavirus jag bär på har gett mig feber sedan i fredags eftermiddag. Men om förutsättningarna hade varit bättre, hade jag kunnat gå omkring länge i de gamla delarna av staden.

En typisk vy från baksätet, där jag hade min arbetsplats.

EuPCS:s heliga treenighet: TEMS-mobil, TEMS-dator och den silvriga och stolta EMUB.

Man märker inte så mycket av att Portugal är och har varit ett av de mindre rika länderna i Västeuropa och att landet drabbats hårt av de senaste årens finansiella turbulens. Man ser en och annan hemlös, men antalet tiggare jag såg i Porto (stort som Stockholm) var färre än vad jag hade sett på en promenad i Linköping. Därmed inte sagt att problem inte finns, men på en del sätt är de inte lika synliga som på andra ställen. Vad man däremot ser är att väldigt många bostadshus och industribyggnader står och förfaller. Övergivna hus kan ligga vägg i vägg med nyrenoverade hus. Ofta är fönstrena igenmurade. Ibland saknas färg och puts. Ibland tak.

Inte så förfallna hus just på denna bild dock.

Förresten, när vi ikväll var på väg tillbaka från kvällsmat i det närliggande köpcentret, hörde jag svenska talas för första gången i Portugal. Ja, bortsett från det Dennis och jag emellanåt muttrar till varandra. Jag blev en gnutta nyfiken på att höra vad den unge mannen fortsatte att säga efter: ”… men om jag vill sälja knark …”

Exempel på några av de många renoveringsobjekt som finns i Porto.

I stort en lyckad första resa till Iberiska halvön för mig. Vi lyckades göra det vi hade tänkt oss i jobbet. Lite bättre väder så kunde en del andra planer också ha förverkligats. Till sist, en uppradning av allt jag lärt mig säga på portugisiska:

Obrigado. Bom dia!

Fredag morgon i Porto. Nattens täta dimma har lättat. Man kan nu se tydligt … att det regnar och blåser kraftigt. Enligt prognosen är regnet begränsat i tid. Det ska upphöra under måndagen.

Vi ska strax åka iväg och fortsätta samla ljudfiler. Igår kunde vi börja köra med den tredje talkodaren, efter att operatören ändrat en del inställningar för de celler vi använder. Dock var gårdagen inte helt oproblematiskt. Vi har tappat kontakt med den utrustning som står i Lissabon. Vi kan fortfarande ringa till den, och den spelar upp ljud och spelar in (tror vi i varje fall) det vi skickar, men vi kan inte nå den för att hämta filer. På tisdag får vi se vad som gått fel med den.

Nedan en bild på Dennisch. Han portugisiska namn. Följaktligen är jag Magnusch. Bilden är från förra fredagen.

Jag gick en kort promenad nu ikväll. Till en matvaruaffär inte så långt bort. Än en gång var det en sak som slog mig när jag gick in i en portugisisk matvaruaffär. Det är kanske inte så konstigt att portugiserna inte är lika överviktiga som vi svenskar. De tappar aptiten och köper mindre mat, då det stinker fisk i hela affären.

Promenaden blev inte så mycket längre än till affären och tillbaka. Det började regna portugisiskt igen. Det vill säga sidledes. Nedan är ett par bilder från affären. Notera det höga priset och skrala utbudet av lösgodis. Samt den torkade torsken, som tydligen är väldigt populär.

Hur kan ett land med så mycket palmer ha så mycket regn? En stilla undran, på ett kontor i Porto, sådär en timme efter lunch. Som vi idag åt i ett köpcentrum tvärs över gatan. Eller snarare tvärs över två bilvägar och en järnväg.

Lunchpromenaden tog vi inomhus. Vi hann bland annat med att göra en inventering av portvinet på Jumbo, en stor matvaruaffär. Där det doftar/luktar/stinker av fisk. Som det verkar göra i alla stora matvaruaffärer.

Tillbaka till arbetet. Analyserar filer. Imorgon ska vi förhoppningsvis samla mer data. Har bara data för två av tre relevanta talkodare. Den tredje behöver lite hjälp från operatören för att vi ska få samtal med den. Förhoppningsvis är inställningarna ändrade till imorgon bitti.

Tyvärr finns en svart fläck på framsidan. Men eventuellt är det ingen som lägger märke till den… 🙂

Regnigt i Porto idag. Tydligen normalt väder för årstiden. Vi körde driverutten hela dagen och samlade filer. 16 varv åkte vi. Från parkeringen vid den billiga sportbutiken, ut på stora vägen, förbi Ikea och köpcentret, över hamnområdet med containerfartygen, bort till rondellen och sedan tillbaka igen. Lunch åt vi inne på köpcentret. Jag passade på att besöka HM för att köpa strumpor. Som bonus hittade jag en fin tröja som det var rea på. Bild kommer senare.

Idag har ju Franciska namnsdag. Namnet påminner lite om den smörgås jag åt till lunch förra tisdagen, när vi just hade kommit till Porto. Francesinha, heter den. Det finns tydligen många varianter. I stora drag bestod den jag åt av två brödskivor med nötkött, skinka, korv, okänt charkpålägg och smält ost. Och ett bad av sås.

Kanske ingen kulinarisk revolution. Men en portugisisk specialitet. En mättande sådan.

Söndag. Efter en sen frukost åkte vi till stranden. Glöm sol och bad. Det var 14 grader varmt och blåsigt. Ingen sol. Men stora vågor. Vi vågade oss ner i sanden och gick så nära vattnet att vi flera gånger fick springa för att inte få blöta fötter. Det hade varit värt fullkomligt dyngsura fötter om jag bara att hade lyckats fånga vågornas kraft med kameran. Men det gjorde jag inte. Fast mäktigt att se, det var det.

Sedan i onsdags är vi på plats i Portugals andra stad – Porto. Planen var att vi skulle komma hit redan i tisdags, men på den här typen av resor går saker inte sällan på ett annat sätt än planerat. I detta fall var det den digitala telefonanslutningen (ISDN) i Lissabon som inte fungerade.

Vi reste från Linköping sent på natten i måndags. 06:15 ungefär. Efter fem timmar på Schipol åkte vi vidare mot Lissabon. Notera att en av dessa fem timmar kom till för att en medpassagerare ångrade sig efter incheckning och inte ville åka med. Jag sov medan man letade upp och lastade ur dennes bagage.

Jag berättar mer senare. Nu är jag i varje fall igång med skrivandet. Just det, jobbet fortskrider enligt plan. Om nu någon undrar. Och Porto är en fin stad.

Mycket bagage blir det, om man ska vara borta i nästan tre veckor. Speciellt om skidstavarna ska med. (Undrar förresten varför WordPress tvingar fram versaler i bildtexten…)

Utan problem lyckades vi fylla bagageutrymmet på den stora hyrbilen. Das Auto – VW Sharan.

Märklig byggnad i Lissabon. Med djur och växter på insidan. Tror jag.

Det är något med svenskar och byxfickor.